Standardisering och personligt engagemang 
            – går det att kombinera?

Posten meddelandebolagets nya produktionsorganisation bygger på 10 regioner. I Stockholm har södra och norra regionen nyligen tillsatt de regionala tjänsterna. Allt produktionsstöd ligger nu i regionala administrationer där terminal och distriktschefer får beställa de administrativa tjänster de behöver. Hela region iden bygger på att vi ska införa "standards" så vi gör lika i hela Sverige. Det kan vid första anblicken verka som en bra ide, men mig ger det farhågor att det personliga engagemanget kommer att bli lidande.

Företagsbyggen

Under hela mitt liv har jag intresserat mig för olika samhällsbyggen och företagsbyggen. Arbetsorganisation var väldigt populärt under 1980 och 90 talet. Volvo blev berömt med Kalmarverken där lag av jobbare själva skulle lägga upp arbetet med att montera bilen, istället för att tillverka den vid ett löpande band. De självlärande organisationerna där vi skulle lägga vårt engagemang i att lära varandra och ta tillvara våra unika erfarenheter och personligheter blev populära. Industrin var föregångare med ASEA i spetsen och i Posten införde Peter Brännström den självlärande organisationen på Tomteboda brevterminal i början av 1990 talet. Administrationen skulle delegeras ut bland alla, så långt som möjligt. Det var meningen att enheterna skulle arbeta olika eftersom det var olika personligheter som arbetade där. Individen och originaliteten hyllades.

Utbildningen bort

Tittar jag kritiskt på den tiden så kan jag se att i Posten så tog man bort den standardiserade utbildningen vilket jag tror att vi lider av som företag idag. Troligtvis så var det inte heller bra att föra ut så mycket administration bland alla så snabbt som vi gjorde. Många blev nog stressade av situationen och kände att de hade fått arbetsuppgifter som de inte efterfrågat när de sökte till Posten. Det som var positivt var att många växte i sitt personliga engagemang och tyckte att de sågs som individer. Det blev en känsla av att jag som person har betydelse och jag kan använda mig av mina specifika erfarenheter och egenskaper för att vi ska klara av jobbet. 

Politiska byggen 

Tittar vi på politiska samhällsbyggen så är det lätt att komma att tänka på gamla Sovjetunionen. Där skulle det mesta standardiseras i planhushållningens namn. Det tror jag gjorde att de flesta kände sig utbytbara och deras engagemang hade ingen betydelse och då blev produktiviteten väldigt låg. Vi människor verkar behöva bekräftelse i det vi gör och det verkar vara väldigt destruktivt att känna sig utbytbar. Då är det lätt att man struntar i att förstå produktionskedjan man ingår i och göra det man blir tillsagd, men inget mer. Posten meddelandes nya förkärlek för "standards" som lösningen på våra problem gör mig rädd . Jag blir rädd för att Peter Brännström håller på att införa planhushållning och då blir jag riktigt rädd när jag tänker på den ekonomiska kris vi befinner oss i. Om det personliga engagemanget som faktisk är det som har burit upp Posten under så många år börjar försvinna, så ligger vi riktigt illa till som företag. 

Mitt förslag till Peter Brännström är att genast ta upp en seriös diskussion med de fackliga organisationerna hur vi ska behålla och helst öka det personliga engagemanget i den nya standardorganisationen som kallas Prego. 

Ytterligheter 

Att Peter Brännström som införde de självlärande enheterna på Tomteboda nu inför en standardorganisation är märkligt. För mig är det som att gå från den ena ytterligheten till den andra. Tittar vi historiskt på arbetsorganisation så är det kanske inte så märkligt. Det verkar vara så att allt går i cirklar och i bästa fall går lite framåt. Kanske Peter Brännström kommer med nya och fräscha idéer under våren för han borde själv ha tänkt på att han slutit den arbetsorganisatoriska cirkeln. Våra centrala kamrater i SEKO Posten verkar ha blivit smittade av den omorganiseringsbacill som härjar i Posten meddelande. Det pratas mycket om att bilda landsomfattande branchavdelningar och låta de geografiska avdelningarna ta hand om de mindre företagen. Det pågår en utredning om hur organiseringen i SEKO ska se ut och det kommer att läggas fram ett förslag på SEKO kongressen i september 2009.

SEKO Posten

Det ser för mig ut som att SEKO Posten centralt också drabbats av en förkärlek för standardisering. Att vi inom SEKO emellanåt har planekonomiska tankar är mindre förvånande än att vår arbetsgivare har det. Ändå vill jag höja ett varningens finger. Det är samma processer som styr de fackligt aktiva som arbetsorganisationen i sig. Nuvarande organisation där klubbarna är primärorganisation tycker jag har varit bärkraftig och väldigt bra för medlemmarna. Den har sporrat till stort personligt engagemang hos de förtroendevalda även om det har inneburit olikheter mellan klubbar och avdelningar.

Klubbarna

Jag har uppfattningen att nuvarande organisation med klubbarna som primärorganisation gör att det är klubbarna som är beställare av den fackliga verksamheten. Klubbarna är uppdragsgivare både till de geografiska avdelningarna och branschernas förhandlingsorganisationer. Det är enligt min mening rätt ställe att ha maktcentrum för en demokratisk organisation. Det gör att de centrala delarna av organisationen måste övertyga när de vill göra organisationsförändringar. De kan inte bara bestämma om klubbarna är emot förslagen. Om landsomfattande branchavdelningar införs så förskjuts makten uppåt i SEKO Posten. Det anser jag vara helt fel utveckling för vår fina demokratiska organisation. Med hopp om att det personliga engagemanget uppvärderas.

Åke Anevad
TerminalFACKTUELLT 6/2008

Åke Anevad är ledamot av klubbstyrelsen på Årsta.