Intervju med Affe Mellström:
"Facket behövs mer än någonsin"

 

 

Affe Mellström valdes i våras till ny ordförande för SEKO Posten. Facktuellt passade på att intervjua honom under SEKO Postens klubbkonferens i slutet av augusti. Det blev en pratstund om bland annat SEKO Posten, rollen som ordförande och situationen i Posten idag.

 

 

Varför har du tagit på dig uppdraget som ordförande för SEKO Posten?
– Jag känner en stolthet över att jag som arbetargrabb och postis har valts till det här uppdraget. Jag tror på fackets förmåga att uträtta någonting bra; facket behövs mer än någonsin. Men det är ett tufft jobb. Det vore onekligen lättare om vi arbetade i ett tillväxtföretag!


Namn: Affe Mellström

Aktuell som: Valdes i mars i år till ordförande i SEKO Posten
I Posten sedan: Började arbeta som brevbärare i Nyköping 1978. Innan dess militärtjänstgöring och tillfälliga jobb. Jobbat fackligt på heltid sedan 1990, först som avdelningsordförande i Sörmland och därefter i SEKO Posten.
Familj: Ja.
Andra intressen än Posten och facket: Idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet. En tur med båten i den sörmländska skärgården.
Oanade talanger: Inga.
Styrka: – Jag har lätt att skapa kontakt med andra människor och få dem med mig.
Svaghet: En dålig administratör. Jag brister ibland i tålamod!



Du har inte börjat ångra dig?!
– Nej - men jag funderade verkligen innan jag tog på mig uppdraget. Det är många stora problem vi har framför oss. Jag undrade om jag var rätt person för uppgiften. Det som avgjorde var att jag kände ett starkt stöd från min omgivning.

Kommer det att märkas någon förändring när du tar över som ordförande?
– Nej, inga stora förändringar i alla fall. Jag har jobbat nära Åke under flera år och ser honom som en förebild. Kanske var Åke mer av den gamla "ordföranden" än jag och kanske kommer jag att arbeta mer genom andra. Men det viktiga är att vi ska fullfölja den väg som vi har slagit in på - i en ständig dialog med klubbarna - och det blir inga tvära kast om jag får råda.

Vilka är de viktigaste fackliga frågorna idag?
– Desamma som för 50 år sedan: Det är de klassiska kärnfrågorna som löner, arbetstider, anställningsformer, trygghetsfrågor och arbetsmiljön..

Om du ska prioritera en fråga?
– Tyvärr måste det bli trygghetsfrågorna; Postens ledning kommer sannolikt att möta de vikande volymerna med åtgärder som kommer att ställa dem i centrum.

Vilken fråga brinner du själv för?
– Lönefrågorna. Samtidigt som många jobb i Posten har utarmats har vi gått över till individuella löner. Medlemmarnas kritik mot detta är riktig. Vi ska inte ta bort individuella löner, men vi måste säkra lönerna för de stora medlemsgrupperna med likartade arbeten. Jag tycker att vi tog ett steg i rätt riktning i den här avtalsrörelsen genom lönetrappan och en högre individgaranti.

Både du och Åke Kihlberg har varnat för att vi fackliga har blivit för mycket av "företagsdoktorer", vad menar du med det?
– Vi har alla haft en period där vi hamnat i det. Det är inte så konstigt eftersom vi postisar är så intresserade av vårt jobb och företag - men det har varit litet för mycket skruv och mutter och företagsekonomi på bekostnad av våra traditionella fackliga frågor. Vi ska bry oss men inte till priset av vår fackliga identitet. Det är viktigt att vi kan vår roll!

Hur bedömer du läget i Posten idag?
– För närvarande är vi ett hyfsat välmående företag - men vi står inför stora bekymmer med vikande brevvolymer. Breven har bättre marginaler än tillväxtbranscherna paket och ODR.
– Någon gång i framtiden måste politikerna ta ställning till att antingen ändra servicekraven eller ge statliga bidrag för att upprätthålla den. Det handlar bland annat om övernattbefordran - men detta är politiska frågor. Ägaren kan också underlätta Postens situation genom att anpassa avkastnings- och utdelningskrav till rådande läge.

Är Postens ledning nöjd med nuvarande vinstnivå?
– Jag tror det, man räknar inte med några miljardvinster. Posten uppfyller dessutom ägarens avkastningskrav.

Finns det en risk för att ägaren (staten) börjar sälja ut Posten, ungefär som man gjort i Danmark?
– Inte för dagen, det finns inga sådana planer som jag känner till. I Danmark var våra fackliga kamrater positiva till en utförsäljning. Man såg det som en möjlighet för Posten att få ett kapitalstillskott.
– Hos oss kan man tänka sig att Posten för att bli mer offensiva på t.ex. paketsidan kan behöva mer kapital. Men förhoppningsvis skjuter i så fall den nuvarande ägaren till kapital utan att sälja ut bolaget eller delar av det.

Det har kommit fram en del kritik på den här konferensen och i andra sammanhang mot att arbetsgivaren inte lever upp till samverkansavtalet. Kommentar?
– Det finns en splittrad bild bland klubbarna hur det fungerar, men något måste uppenbarligen göras. Men vi ska inte glömma det egna ansvaret för att samverkansavtalet fungerar. Det går inte att sitta och vänta, samverkansavtalet förutsätter att även vi tar initiativ. Samtidigt måste vi vara tydliga så att arbetsgivaren vet vilka våra hjärtefrågor är. Vi får inte glömma att vi är parter.
– Jag tror inte på att säga upp avtalet och gå tillbaka till MBL. Kanske skulle det bli enklare och tydligare - men jag tror inte att vi skulle nå bättre resultat.

Du har tidigare sagt att du aldrig upplevt en så dålig stämning hos arbetsgivaren efter en avtalsrörelse, som den här gången. Är det fortfarande så?
– Det börjar kanske ebba ut, men vi hör fortfarande chefer som kritiserar det avtal som man varit med om att sluta!

SEKO har sagt ja till outsourcingen av Löneservice. Varför?
– Samtliga fack i Posten har sagt OK. Det är nödvändigt att minska de administrativa kostnaderna. Vi tror att det är bra att verksamheten går till ett företag som tänker satsa på den här branschen. Om Posten haft det kvar i egen regi hade vi tvingats investera mycket i ny teknik och avveckla många anställda.
– Vi i SEKO är bestämt emot att kärnverksamheten outsourcas, men övriga verksamheter bedömer vi från fall till fall.

Finns det inte en risk för att kostnaderna bara pressas neråt i organisationen och kvaliteten försämras?
– Meningen är att lönerapportörerna ska utbildas så att rätt uppgifter går in i systemet. På så sätt kan kvaliteten behållas och det behöver inte uppstå nya kostnader lokalt på grund av att det görs en massa fel.

Posten kritiserade oväntat EU:s postdirektiv, men på fel fråga. De vill sänka kvalitetskraven. Varför kan inte SEKO kritisera det - men på rätt sätt, dvs avregleringen?
– SEKO har agerat kritiskt mot följderna av avregleringen, men vi borde ha gjort det än mer eftersom vi också var först ut med avregleringen.
– Vi fokuserade på bolagiseringen av Posten - kanske borde vi ha agerat mer på avregleringen. Tyskarna var smartare än vi: de bolagiserade först och avreglerar sedan.

Hur ser du på slutsatserna av regeringens utredning av postverksamheten och kassaservicen ("Lindh-utredningen")?
– SEKO har sågat den utredningen. Den har formulerat problemen på ett skapligt sätt, men drar fel slutsatser när den föreslår ökad konkurrens för att lösa dem. Jag förutsätter att den sittande regeringen slänger det mesta av utredningen i papperskorgen.

Det har framförts kritik, bland annat här i Facktuellt, mot att SEKO:s organisation är för snårig. Kommentar?
– Vi har lite för många "SEKO Posten". Vi är med på för många nivåer och det finns en risk att det går ut över det fackliga arbetet på arbetsplatserna, det är ändå där vi kan och ska vara starka. Det är förvirrande och vi blir otydliga. Arbetsgivaren kan spela ut olika grupperingar och vi själva får svårare att prata oss samman och hålla ihop organisationen.

Lösningar?
– Jag tror att vi måste jobba med attityderna, snarare än att rita nya streck och dra igång organisationsutredningar. Vi måste förstå vikten av att jobba tillsammans. Verksamhetsplanerna är en metod för att alla ska dra åt samma håll.

Hur fungerar samarbetet mellan SEKO Posten och övriga delar av förbundet?
– Jag tycker det i huvudsak fungerar bra gentemot Förbundskontoret. När det gäller avdelningarna är det mer skiftande. Vilket egentligen inte är så konstigt då vi inte är lika beroende av dem jämfört med andra branscher i SEKO och inte har så mycket att göra med dem till vardags. Men jag tycker att vi borde delta mer och ta ansvar för vad som sker i avdelningarna. Det är överhuvudtaget viktigt att vi blir mer utåtriktade och deltar i förbundets linjeorganisation, till exempel på kongresserna, för att även den vägen skaffa oss förståelse och inflytande för våra frågor.

Till sist. Läget inom Posten Produktion är bekymmersamt....
– Ja! Det ser ut som att strukturprojekten är på väg att haverera. Det räcker inte med att vara världsbäst på kalkyler - det ska fungera i den dagliga verksamheten också!
– - Det är många människor som har drabbats av de här projekten, men även företaget har tagit stryk - det vore en skandal om projekten inte håller vad de lovat.

Diskuteras detta inom Postens ledning?
– Jag förutsätter att Postens ledning säkrar att problemen löses!

Något mer?
– Vi måste få tillbaka framtidstron och arbetsglädjen i Posten. Det återfår vi bara om ledningen startar en dialog med facket och alla dom som finns ute på arbetsplatserna. Idag är direktiven toppstyrda och för många. Postens huvudkontor tror att de vet bäst. Då försvinner till sist engagemanget och kreativiteten och det är inte kul att gå till jobbet.

Jan Skog
Jan Åhman

Not. Lindhutredningen har presenterats i tidigare nummer av Facktuellt. Artiklarna finns tillgängliga på Årstaklubbens hemsida.


Facktuellt, 3/2007


Hem     Innehåll A-Ö   Verksamhet    Studier    Medlemsinfo    Arbetsmiljö   Styrelsen    Medlemsservice    Länkar2